Senaste inläggen
Spännande och intressant att göra det på Kuba, våra grundvärderingar är inte geografiskt bundna. Kuba är också ett musikaliskt land med stolta traditioner inom musiken, säger Urban Näslund, projektansvarig från Peace & Love.
Festivalen på Kuba arrangeras tillsammans med svenska skivbolaget National, och de tre svenska akterna Timbuktu & Damn!, LoopTroop Rockers och The Baboon Show är de svenska artisterna som spelar.
- Att åka till Havanna och spela tror jag blir en av de absolut största saker som har hänt mig i mitt musikaliska liv. Att säga att det ska bli kul är en underdrift. Det kommer att bli omvälvande, säger Jason "Timbuktu" Diakité.
Utöver svenskarna spelar några av Kubas största artister, bland andra X-Alfonso som är medarrangör på plats och även officiell UNICEF-ambassadör på Kuba. Han spelade på Peace & Love i Borlänge förra året och blev inspirerad.
- Jag älskade det! Stämningen på plats, alla glada miner och mixen av musik inspirerade mig, och jag började drömma om ett liknande evenemang på Kuba. Nu är det verklighet och det känns helt fantastiskt, säger X-Alfonso.
Planen är att festivalen ska bli ett årligt återkommande event på Kuba. Den kommer att ha en kapacitet att ta in 10 000 besökare per dag, och entréavgiften kommer att vara 20 kubanska pesos, cirka 6 svenska kronor.
Regina deltog vid en lansering av BaoBao-ringar tillsammans med vännen, vikarbybördiga Täpp Elisabeth Sandberg. Hon är ute på turné för att marknadsföra den nyligen släppta cd:n ”Return”, som de 30 inbjudna fick höra en del från.
Senare i år kommer även ”Living in airports”, ”Breathe” och ”Samlagsljud på svenska” som släpps i slutet av april, mitten av oktober respektive lagom till jul. Inget fel på produktiviteten precis.
- Living in airports skrev jag på Kastrup när jag bodde där.
Dessutom en huvudroll i en amerikansk romkom-film ”How to secude your neighbour”. Det är en romantisk komedi där Regina Lund spelar en kvinna som gifter sig med en ung haitisk man - för att göra sin granne svartsjuk.
- Jag älskar allt det jag gör, både musiken och att vara skådespelerska, säger Regina Lund utan minsta tvekan när Dala-Demokraten träffar henne.
Spelningen, som framfördes tillsammans med gitarristen Ronnie Åström, var hennes allra första i Rättvik.
- Om jag inte har alzheimer och har glömt det förstås, säger hon skämtsamt och passar även på att slå ett slag för något som ligger henne varmt om hjärtat.
Vegetarisk mat och dryck utan alkohol.
- Jag har varit alkoholfri i fyra år och mår mycket bättre.
Något som ändå inte hindrade henne från att skåla i bubbel. Alkoholfri sådan.
- Sedan kan man väl spela full om man vill! sa hon med glimten i ögat.
Jag träffar John Lindberg och Martin Engström i JLT på ett café i Falun. De första recensionerna av senaste skivan, den fjärde i ordningen, har börjat komma, och även om de två bandmedlemmarna verkar ganska nöjda med betygen så tycker de att det blir för mycket fokus på bandets stil.
- Recensionerna brukar handla mer om bilar och hårvax än om vår musik. Som den i DN idag, där halva texten är en förklaring på vad 50-talsmusik är. Det känns inte som att det behövs, säger John Lindberg.
De ser sig inte själva som ett rockabillyband, utan som ett rockband med rötterna i det gamla.
- Vi var mer rockabilly förut. Det finns så många måsten om man är rockabilly, och man hade kanske inte mod att gå utanför ramarna i början. Men vi tycker det är kul med kulturkrockar. Vår trummis (Joakim Dunker) är ju metaltrummis från början, och jag lyssnar lika gärna på Sabaton som Elvis, menar John.
- Jag har till och med funderat på att köpa wha-wha-pedal till ståbasen, fyller Martin i.
- Och det är kul att motbevisa fördomar, som när folk får höra oss första gången. Det roligaste är när man kommer till nån sur monitortekniker som har fördomar, och sen när man dragit en låt blir han glad.
Nya skivan Made for rock´n´roll beskriver de som en enkel och rak rockskiva som fångar livekänslan.
- Det är inget fusk, och det är helt analogt. Det finns inte en enda digital burk bakom inspelningen.
Skivan är inspelad ihop med Patrik Staffansson på Enviken Records, som även släpper skivan i samarbete med skivbolaget Cosmos. I och med det nya lyftet för JLT har bandmedlemmarna kunnat börja livnära sig på musiken.
- Det gör att man kan hänge sig mer. Om man tycker att man behöver marknadsföra sig på MySpace några timmar extra så hinner man det. Men vi har kämpat för att komma hit, det har gått åt tre turnébussar och tre PA-system. Vi har byggt upp publiken större och större för varje skiva, förklarar John.
Han tycker även att det är stor skillnad på medias intresse nu mot tidigare skivsläpp.
- Då var det mer; “jaha, och vilka är ni då? Jaja, ni får väl vara med då..”. Nu ringer de och säger “åh vad kul att ni vill ställa upp”.
Det eviga turnérandet efter skivsläpp börjar med besked nu i helgen, på Rättvik Bowling & Krog. JLT ställer till med releaseparty både fredag och lördag, och förutom att de spelar själva har de bjudit in kompisband. Det hela går under namnet “Rockweekend”.
- Ska det göras så ska det göras ordentligt.
Men någon vild fest ser det inte ut att bli för bandmedlemmarna själva. Redan på söndag spelar de i Stockholm, och på måndag ska de upp i ottan för att medverka i TV4 Nyhetsmorgon.
- Det ska bli skönt att få komma igång igen. Vi gjorde årets första spelning i Strömsund nyligen, och i slutet av spelningen fick man ingen luft. Man har ju ingen kondis längre.
DD besökte inspelningen av kommande ”Kniven mot strupen” som har pågått hela veckan på Wild West Krog i Åselby i Borlänge.
- De har ju bett om hjälp, så det är väl ingen hemlighet om att de är rätt så illa ute. Men dom är mottagliga för min hjälp och ambitiösa, säger kocken Alexander Nilson som åker runt i Sverige för att hjälpa krogar att komma på fötter igen i programserien Kniven mot strupen.
Wild West Krogs ägare Fouad och Marie Glor tog över krogen för fem år sen. Efter finanskrisen har ekonomin varit dålig, gästerna blev färre och de funderade ett tag på att sälja.
- Vi diskuterade med vår son George som jobbar i Stockholm. Han kontaktade det här programmet, förklarar Fouad.
Försts ville Fouad och Marie inte medverka i programmet, men övertalades av sonen.
- Jag hade bara sett den amerikanska versionen och jag tyckte den killen var så hård, jag skulle inte klara det. Jag tänkte hela tiden; ”ska han komma hit och säga att vi bara har skitmat?”. Jag har aldrig fått klagomål av gästerna på maten, men jag insåg att vi behöver hjälp, så jag ändrade mig., säger Fouad.
- Alex är inte alls lika hård. Han är jättetrevlig och kommer med bra förslag. Vi är jätteglada och nöjda, vi kommer att fortsätta köra efter Alex tips, säger Marie.
Borlängekrogen är alltså först ut när ”Kniven mot strupen” startar ny säsong den 17 mars. Men redan i kväll, fredag, är det nyöppning och uppvisning av förbättringarna på Wild West Krog.
Omkring 750 personer deltog i Dalarnas ”nya” radiokanal, Bandit Rocks inflyttningsfest.
Johnossi, grammisnominerade både i kategorin Årets låt (What´s the point) och Årets grupp, är älskade av publiken.
Men Andreas Bosell var lite nervös innan de gick in på scen på vid midnatt.
- Sångaren kunde knappt prata och drack massor med te en halvtimme innan. De har haft en lång turné i Tyskland. Men när Engelbert klev upp på scenen fattade jag vilka proffs de är, säger Andreas Bosell.
Det lät som på skiva och för första gången, under kvällen, var ljudet perfekt.
- Johnossi funkar lika bra i Rix FM och NRJ som i Bandit, säger Andreas Bosell vars företag jobbar med alla tre radiokanalerna.
”I am so me” inledde inflyttningsfesten. Gagnefbandet består av Crille Grahn, sång, Johan Lindström, gitarr, Fredrik Vestlund, bas och Erik Berglund, trummor. Ifjol vann de tävlingen “Bandit Unsigned”. Sedan dess har de utvecklats ännu mer. Lite valpiga, men jordnära och lätt till skämt men framför allt är killarna skickliga musiker.
Dalabandet Mimikry med Hjalle (Hjalmar Östman), sång, Heavy (Jonas Stentäpp), trummor, Mia Mästerbo, bas, Johan Åsberg, gitarr och Anders Brandström, gitarr gav sin trogna publik vad den ville ha. ”Var sover du i natt”, coverversionen av Amy MacDonalds ”This Is The Life” var skön.
- Utan Mimikry hade vi inte haft någon publik så tidigt på kvällen så det var bra att de och vårt andra lokala band ”I am so me” kunde inleda, säger Bosell.
Stockholmarna The Knockouts med Johan Frandsen, leadsång och gitarr, Kennet Stone, ståbas och Ted Jergelind, trummor lirar en märklig kombination av punk, alternative och Rockabilly. Frandsen briljerade med sitt skickliga gitarrspel.
Sparzanza Karlstadsbandet med Fredrik Weileby, Calle Johannesson, Anders Åberg, Johan Carlsson och Magnus Eronen började osäkert med kass sång. Efter hand visade de att de är tunga och samspelta. Nästa vecka släpper de en ny skiva. Sparzanza har bokat in en releasefest på hemmaplan. 4 mars står bandet på stora scenen på Nöjesfabriken och det blir bandet första spelning i Karlstad på två år.
Som helhet en bra kväll.
- Vi har redan planerat för en ny lokal Banditfest kommande höst, avslöjar Andreas Bosell.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|